Pytt i Panna

Pytt i Panna har flyttats i följande address:

http://flapjack.chips.jp/blog/pp/

Det är Wordpress nu. Den första inläggen skriver jag visserligen på engelska men jag förtsätter skriva naturligtvis på svenska! Och jag är tacksam om ni som länkar till den här bloggen förnyar länkaddress:)

Jag skrev template engine på PHP.
Programmet funkar lite som Smarty men enklare. Jag ville helt enkelt undvika jobbiga installation så det blev en userfunktion. Detta projekt som inte använder någon class kallar jag för PAO(Project Against Object):$

Det här programmet har inte så många funktioner som Smarty men supporterar ändå if-konstruktion och foreach-konstruktion. foreach funkar nog bättre än Smarty. Problemmet är att jag blev mycket trött medan jag skrev instruktionstext och så blev texten helt obegliplig. Men man kan ändå förstå om man läser exemplet.

Instruktionen och källkoden är här.

Passa på!

Det är nu sommmar. Sommaren i Östasien är i stort sett omätbart varm, och fuktig. Och många insekter. Det låter inte bekvämt alls och egentligen är sommaren i Japan inte bekväm heller. Varje kväll får man ösregn och efter regnet känns luften mycket klar och skön, men när man träffar ösregnet medan man kör moped hem efter jobbet blir det ett litet helvete. Och det är precis jag som fick denna otur igårkväll. När jag dök upp i mataffären såg jag ut liksom ett spöke som hade drunknat någonstans; varje gång när jag tog ett steg fram blev det en mellanstor vattenpöl bakom mig. Japaner consentrerar sig i och för sig bara på att fylla sin uppgift när de arbetar och flickan i kassan visade inte ens någon ogillande min, men jag medger att jag såg så förskräcklig ut och jag beklagar det.

På tal om sommar, det är myggor som är det största problemmet.
När de snurrar runt i sovrummet kan man inte sova alls. Denna såkallade myggsnurreri är egentligen värre än myggbett och så är Japan en stor marknad i myggmedel . Det mest typiskt är en grön slingrig typ som kan tändas och skapar röken. Men nu har den flytande typen med en elektorisk apparat blivit mer populär. Så här:

Formgivningen av apparaten är ganska egendomligt, och på apparaten står tillverkarens påstående på engalska. Jag tycker det är väldigt fint skrivet. klicka bilden och kolla gärna:)

Andelen svenskatalande japaner som presenterats Hassan av sina svenska vänner är nästan 100 % antar jag. Det betyder att nästan alla svenska ungdomar får sina vänner från främmande länder lyssna Hassan. Jag känner ganska många som en gång bott i Sverige och pluggat där, och om jag frågar om Hassan så svarar man typ: Jaha, du menar väl den gubbe som pratar i telefonen?

Själv tycker jag att Hassan är roligt trots att jag inte kan svenska humor så mycket. Jonas Gardell känner jag till t ex men det är Hassan som jag har hört talas om mycket väl. Och det är självklart att jag kom på att köpa Hassans CD på nätet från Japan. Det dröjde inte alls innan jag hittade hans CD på www.ginza.se.

Jag kollade några sticken och Live at Budokan låter egentligen mycket intressant. Budokan är en stor gymphall i Tokyo som byggdes för Budo-sports men den används också för musiklive. Men är han så världsberömd att ha Live i Japan? Då måste jag skämmas för att jag aldrig hade koll på den stora svensken innan jag kom till Sverige:$

Jag tänkte köpa en av hans CD:er just nu men det finns ju rätt många alternativ, och jag kan förresten inte brstämma. Är det kanske några snälla barn som kan ange ett par rekommendation för mig?
hehehe:$

I den här hergen är jag hemma i Tokyo. Jag tog snabbtåg från Osaka och när jag var framme vid Tokyo-station var klockan 12 i midnatt. Det gick att åka hem men jag fick ta det sista pendeltåget. Tåget var fullpackat av företagsarbetare som tagit öl efter jobbet och studenter som varit på fredagsfest. Efter att Jag stigit på stod jag vid dörren och kände att fler och fler proppades i vagnen; ju fler ressenär som steg in desto kraftigare trycktes jag mot dörren. Det var kvävande och jag tyckte situationen var för jävligt, men jag kände också något liksom hemkänsla.

På stationen Meidaimae, som jag skulle stiga av, öppnades dörren i min sida och jag släpptes ifrån vagnen. När jag vände om var tåget fortfarande fullploppat. Man säger att det är som slagsfält på pendeltåg i Tokyo och det är sant.

Det är ganska många som är tagen av gamla fina grejer. I alla fall i Japan. Går man i loppmarknad så ser man tjejer som skriker Kawaiiii! (betyder ungefär "gullig") med skräp i handen. Så är loppisar verkligen berömd här.

Gamla fina grejer betyder förresten inte de begagnade. Man säger t ex gasriskokare är finare än moderna elektriska autoriskokare (och gas är egentligen godare). Analogklocka är snyggare än digitalklocka men digitalklocka i 80-talets formgivning är undantag. Och varför väljer man inte en moped med trampor hellre än en modern skoter. Jo, man får väl köpa PIAGGIO. Inte YAMAHA. Inte HONDA heller. Det är ciao och bravo som är toppen. Och jag köpte bravo.

Det var någon som sa att det är bara smågli som vill ha moped. Men här är Japan. För att köra moped måste man tenteras för att få körkort. Och dess hastighetsgräns som är högst 30km/h kräver en mogen tålamod: man måste förlåta alla möjliga höghastighetsfordon såsom lastbilar, taxi och stadsbussar som går om mopeden på något trakasserande sätt. Barn klarar absolut inte detta stressande läge. Man kan alltså säga att det bara är de vuxna som kör moped. Alla mina mopedkompisar påstår likadant. Inte jag bara.

Livet med moped är verkligen kul. Men ändå hade jag funderat jämt hur jag kan göra mopedåkning mer nöjsam och så fick jag svaret äntligen. Alltså: man behöver musik. Det var en lysande idé att köra med MP3-spelare och hörluror, fast jag stoppades av omgivningarna.

På tal om musik, grammofon är också fin. Jag tycker avspelning med grammofon låter mycket skönt. Det är också teolistiskt möjligt att lyssna på LP-skivor när man kör moped eftersom idag finns det bärbar LP-spelare fast jag har aldrig testat.

I alla fall är det inte någon grej att rekommendera.

När jag körde bil mot en förråduthyrningsbyrå fick jag mejl från min kompis som bor i Tokyo.
Han skrev bara:

Lever du?

Jag jag fattade inte vad han menade, men sedan skickade min mamma också ett mejl till mig och frågade om jag hade det bra. Hon skrev också att det var en stor tågolycka närheten av Osaka.

Då påminnde jag mig en stor tågkrasch i Tokyo i slutet av 90-talet. Några omkom och många skadades när två pendeltåg krockades mitt i Tokyo. Då bodde jag i Tokyo och min kompis i Osaka frågade om jag inte drabbats av olyckan. Nu har jag flyttat till Osaka och bor här och det är nog självklart att mina kompisar och familjer blir nervös när det sker någon stor olycka omkring Osaka. Så kollade jag nyheter på mobilen.

I skärmen stod "50 död, 400-tals skadad" med stora bokstäver. Och bllder med någonting som man inte kan känna igen från mobilens lilla skärm stod också där. Kl. 20.30 kom jag hem och satte på TV. Nyhetsprogram handlade mest om tågolyckan. Under bilden av helt utplånade vagn gick löptexst som meddelar offrens namn hela tiden. Kl. 23.00 blev offren 51 sticken. Och om några timmar steg siffran till 59. I och för sig räddades också några sticken till.

Jag lever, och ingen som jag känner dog vid nuläget i alla fall. Jag är glad över det men det är hemskt, sordligt och förskräckande. Platsen är överhuvudtaget alltför nära för mig. Med en stor rädsla fick jag begripa att det finns vissa möjligheter till stora katastorofer som storstad och masstransport oundvikligt har.

Kaffedrycka kryddad av kärlek. Köpte på min skola i Osaka.

Snön och den statiska elektriciteten på vintern gör vagnen så dammig att man kan klottra med pekfingern. Och det var någon som inte kunde låta bli att lämna budskap till SJ.

Samma klotter fanns också på de andra dörrarna:S

Översättning från Yahoo Japan News
http://headlines.yahoo.co.jp/hl?a=20050111-00000515-yom-soci

---------------------------
Ministry of Health, Labour and Welfare (MoH) i Japan lämnade uppgiftet vilket angår "blåsfisklever-undantagsområde" till födasäkerhetsnämnden i kabinettet. Uppgiftet innebär tillstånd att servera giftfri blåsfisklever som odlas med en speciell uppfödringsteknik. Ansökan lämnades av Ureshinocho i Saga län.

Ureshinocho planerat sälja den giftfria blåsfisklevern som stadens specialitet i varmkällaområde Ureshino-onsen och lämnade ansökan.

Metod att odla giftfria blåsfiskar uppfanns av forskargrupp i Nagasaki universitet mm. De utvecklade metoden efter en hypotes "blåsfisk blir giftig genom att äta giftiga varelser i havsbotten". I åtta ställe i Japan utfördes "cage-feeding", experiment att spärra ut alla giftiga varelser från fiskarburerna, och alla 5 000 blåsfiskar blev giftfria.

Däremot avslogs ansökan av MoH vilket påstod att metoden inte hade bekräftats vetenskapligt. Men Saga-län hävdade att de avgiftade blåsfiskarna vetenskapligt är säkra.

Saga län föreslog sedan bedömning av specialister. MoH beviljade förslaget och lämnade uppgiftet till födasäkerhetsnämnden.

Det ingår ett kraftigt gift "tetrodotoxin" i blåsfisklever, och staten förbjuder att äta den.
---------------------------

Så, om man lyckas att konstatera säkerheten kan man äta blåsfiskar utan att vara rädd. Det är väldigt många västerländska resenärer som blir förskräckta av blåsfisk-sashimi, men blåsfisk är precis någonting som man borde prova om man har råd. Den är båda lyxig och gott.