Pytt i Panna

Det hittade jag i ett varuhus i Tokyo:P

Så har jag kommti hem till Japan.
Det var en lång flygresa. Jag tog Ryanair som avgår från Skavsta kl. 0630. Där fick jag veta hur lågprisflygbolag funkar. På flygplatsen får man flygimformation endast genom annons, ingen informationskärm eller anslagstavla. Man vet aldrig vid vilken utgång man ska vänta innan informationen sänds ut igenom högtalaren och för att få informationen måste man koncentrera sig med "Dumbos öron". Man får alltså inte slumra in.

Men det gjorde jag.

Drömmande hörde jag någonting som lät Frankhult eller Hahn och vankade mot utgången. När jag steg in flyget blev jag helt osäker om flyget egentligen var mot Tyskland, för attendanten hette Marco. Men det gick an. Jag hade tur i alla fall.

I flyget från Tyskland till Hongkong tycktes det att nästan bara hongkongbor och tyskar var ombord. Men när jag läste bok tillfrågades jag plötsligt av en flygvärdinna: Are you Japanese or Chinese?

Vadå.

För mig tycktes det så pass direkt att få en resenär bli ställd. Jag svarade mig vara ifrån Japan i alla fall, och hon var också från Japan. Enligt henne var jag den enda japanen som var ombord. Vi pratade i ett tag och hon sa sig vara i Norge ett par dagar under semestern. Det var skoj att prata med värdinnan under 10 timmars flygresa. Och flygvärdinnor, sjuksköterskor och kvinnliga gymnasieelever är på ett sätt uppskattade i sin tillvaro i Japan. Själv bryr jag inte om det i och för sig.

Sedan bytte jag flyget och åkte till Tokyo. När jag anlände i flygplatsen hade det gått drygt ett dygn. På vägen hem var det fyllt av japaner. Det tycktes väldigt konstigt att jag hörde bara japanska och inget annat språk. I kiosken var jag nära att säga "så där!" på svenska när jag betalade, och det kändes lite förvirrande.

Hemma var jag helt utmattad och idag vaknade jag kl. 17. Kl. 10 i svensk tid alltså. Jaha, jag lever fortfarande i svensk tid. Om jag blir anställd så ska jag börja jobba kl. 8 nästa vecka. Hoppas att jag kan anpassa mig till japansk tid...

Ibland möter man låtar som får ens hjälta klappa. Inte så ofta men i alla fall. När jag fick lyssna Carla Bruni, en fransk eller italiensk eller nåjo, i alla fall en supermodell och sångerska från någonstans i världen, greps jag av hennes röst. Skivan heter Quelqu'un m'a dit. Rösten är vacker och på franska sjunger hon viskande med trivsam melodi. Jag vet ingenting om det franska språket, men det låter utmärkt. Det sägs att franska är världens vackraste språk. Nog är det.

Det finns en utomjapansk sångerska till som får mitt hjärta klappa. En världsberömd isländsk sångerska Björk Guðmundsdóttir. Det var länge sedan som jag fick veta om henne och min syster har hennes CD, fast jag aldrig har lyssnat den. För ett par veckor sedan fick jag låna CDn som heter Gling-Gló. Alla låtar utom två är på isländska.
När jag lyssnade CDn den första gången blev jag ställd, för Björk på isländska lät helt annorlunda. Kort sagt, hon sjunger gulligt. För helvete sjunger hon gulligt. Och gullig Björk är någonting som förvånar människor.
Men...kanske är isländskan världens gulligaste språk? Ja, det stämmer nog.