Pytt i Panna

Den 26 augusti anlände jag Kastrup. Sedan åkte jag till Lund, hittade bostad och började studera litteratur vid Lunds universitet.
För tre månader sedan pluggade jag i Uppsala och sedan fick jag åka hem till Japan p g a visum. Jag var rädd om jag hade glömt svenska under 2 månaders visterse i Japan, men lyckligtvis inte.

Och bostadjakt. Den är ett jobbigt och oroligt arbete att hitta någon som vill uthyra rum. Japans berömda haikudiktare Matsuo Basho skriver att min bostad är själva färden, men jag föredrar gärna att inte bli berömd framför att bli hemlös. Och efter några försök fick jag bostad i studentbostadsområden Delfinen.
Ja, studentbostad!
Det var liksom min dröm att bo i studentlägenhet trots att det sägs typ: Att bo i Flogsta är helvete!
Förresten min lärare i Uppsala berättede för oss utländska studerande om synonymer till ordet "hus":

-Ni måste välja rätt uttryck som passar situationen. T ex "kåk" betyder inte ett litet hus utan ett DÅLIGT litet hus som ligger i skogen eller nånstans, kanske också studenthus i Flogsta.

Livet i Flogsta såg i och för sig väldigt fint ut för mig...

Här i Delfinen är det ganska skönt och ingen skriker på taket kl.10.

Så är det.
I alla fall, Lund är bra. Tunnbröd, Sveriges mest uppskattade mat (i min egen uppfattning), kostar bara 11.5 spänn. På så sätt är Lund ännu bättre än Uppsala. Annars vet jag inte.
Bravo!

Min syster ringde mig.

-Tjena, har du någonting särskilt för dig imorgon?
-Ja, jag ska träffa mina kompisar hela dagen.
-Ställ in då!
-Vadå?
-Vi ska till havet, du, jag, mamma och Peppar(hunden). Det går väl inte på nån annan dag, du sticker ju på tisdag.
-Jaha okej. Då fixar jag.
-Bra. Hej då!

Så åkte vi till Shonan, Tokyos närmaste badstrand.
Det var den andra gången för Peppar att åka bil. Det var länge sen som hon åkte bil den första gången och hon kom antagligen inte ihåg. Hon var rädd och vägrade att stiga in i bilen.
Vi trängde henne och det var ett väldigt tufft arbete. Under hela resan stelnade hon på baksätet och vi tyckte lite synd om henne, men vi var säkra på att det ändå skulle vara en trevlig upplevelse för henne. När vi tog paus vid en mataffär förskte hon fly, men det gick inte. När vi var framme vid havet var hon typ dödstrött.

Min syster tog hunden till vattenbrynet och jag följde dem med kamran i handen. Mamma vaktade våra bagage. Peppar var inte rädd för havet tror jag. Hon gick in i saltvatten inte villigt men inte ovilligt heller. Så sprang vi tillsammans och badade lite. Hon var ganska omtyckt bland de andra som badade där. Sedan vaktade jag bagagen och det var mammas tur som skulle leka med Peppar. Men ingen visste om hunden verkligen hade kul i havet. Hela bilresan verkade få henne vara trött.

Men när min syster tog upp gummiboll glimtade det till i Peppars ögon. Plötsligt blev hon pigg och livlig. Hon sprang, hoppade och simmade efter bollen. Hon lekte med bollen tills den spricker. På hemresan lade Peppar huvudet på min knä och sov. Hon var så trött att inte orka bry sig om att hon satt i bilen som hon inte tyckte om. Vi alla var helt övertygade om att det var en lycklig dag för henne. Det var en bra dag också för oss alla.

Och det var för mig ett lyckligt minne från min sista sommardag i Japan.