Fortfarande kan inte urskilja L och R:(
Jag hade varit alltid förvirrad innan jag fick veta att det finns två ord: lustig och ruskig.
När jag pratar med någon använder han/hon ofta ordet som låter rustig eller luskig eller någonting sådant. Positivt eller negativt, samtalsämnet kan vara vilket som helst. En gång tyckte jag mig ha fattat vilket ord man menade: Han bara "det är lustigt" och kontexten var då postiv. Nu lärde jag mig ett nytt ord som heter lustig vilket betyder lockande eller roande eller någonting liknande, kul i alla fall.
Men nästa gång när jag pratade med någon annan uttalade han liknande ord i en negativ kontext.
Typ: "Ja, det låter lustigt att ni japaner har så många tyfoner varje år"
För mig lät det "lustig" i alla fall, och då blev jag väldigt förvirrad - Vad tusan betyder "lustig" egentligen? Eller är han lite ovanlig person kanske? Sugen på tyfon?- ... Och sedan vågade jag inte använda ordet "lustig".
Men när jag hittade ordet "ruskig" i ordboken löste denna gåta. Och jag förstod också varför jag aldrig hade förstått. Alltså, för japaner som varken har "l" eller "r" utan ljudet mellan "l" och "r" är det svårt att skilja de två. Och japaner som är van vid att tillägga vokal efter varje konsonant är ibland svårt att lyssna en konsonant utan vokal efter sig. Speciellt när man inte är beredd. Jag är en särskilt oduktig typ så jag kan fortfarande inte ta bort denna ovana. Och så skämtar man med den japanska ovanan:
-What did you eat when you lived in Japan?
-I ate lice.
Ruskigt.
The comments to this entry are closed.
Comments
Jag kan tänka mig att det är svårt att höra skillnad på ljud som man inte är van att höra i tal. Jag kan jämföra med "klick-ljuden" som en del använder i Afrika. När jag hör dem kan jag för det mesta inte förstå att någon "säger" dem.
Du skriver bra.
Eat lice?
Lustigt! :-)
Posted by: EmilV | onsdag, november 03, 2004 10:03
Tack;)
Jag pluggar vid universitet men fortfarande kan jag inte urskilja vissa alliterationer. Och min japanska brytning går på tok ibland. Det är tråkigt, men samtidigt är det kul att alla språk har olika egenskap, tror jag. (På det viset försöker jag trösta mig:P)
Jag har hört talas om "klick-ljuden", men har aldrig hört någon som använder dem. Det låter mycket intressant...
Posted by: Muneo | lördag, november 06, 2004 05:35
Jag har själv väldigt svårt att förstå hur man använder tonlägen för att skilja mellan ord. Hur japanska "fungerar" har jag ingen aning om ... men det är som skagt roligt att olika språk har olika egenskaper.
Om du vill höra "klickljuden" kan du se filmen "Gudarna måste vara tokiga". Bushmannen där gör knappt annat än "klickar".
Posted by: EmilV | söndag, november 07, 2004 22:12
Låter intressant!
Förresten, jag har provar Fahlbygdens prästost som du rekommenderade. Det var jätte gott! Tack:)
Posted by: Muneo | söndag, november 21, 2004 18:14