« oktober 2004 | Main | december 2004 »

måndag, november 29, 2004

Skräp

Just nu har jag inget speciellt att skirva, så jag lägger upp en blid som jag tecknat förr.
Själv vet jag inte vad fan det är för någonting.
Nå i alla fall.

View image

| | Comments (0) | TrackBack (0)

söndag, november 21, 2004

Det är snö i Lund

snow.jpg
Det var en kylig eftermiddag under helgen. Det snöade i Lund. Jag stod utomhus och rökte och gjorde ingenting speciellt.
Många småbarn besökte hemma hos en av mina grannar. Det är en tysk familj som bor där men då samlades olika barn från olika länder. De lekte utamför huset och väntade på den tyske pappan. Så hittade de den asiat som bara står och tråkar, och samlades omkring mig.
Somliga pratade tyska och dem kunde jag inte förstå. Somliga pratade inte alls och bara såg glada ut. När jag frågade om de skulle gå någonstans och leka med snö svarade en "Ja" på svenska. Så kom en annan med träpinne i handen och började pyska mig. Det gjorde inte ont. Men gulligt! I och för sig låter det lite grymt att pyska främmande men jättegulligt i alla fall.

Jag bara:
-Aj aj, nä, sluta...
men han bara log och fortsatte peta mig.

En av dem sa till mig:
-Það er meira snjór á Íslandi.
-Jæja, ertu frá Íslandi?
-Já...

Och sedan sa han något men jag förstod inte mer.

Sedan kom den tyska mannen och de gick.
Så gick jag in för att koka kaffe eftersom det var lite kallt ute.

| | Comments (2) | TrackBack (0)

onsdag, november 03, 2004

Räven

Ibland känner man en stor begär att ha någonting att leva på. Ja bara ibland. Det lättaste är alltså att man inte känner en sådan känsla alls, och huvudpersonen till Främlingen av Albert Camus, en fransk författare, var den människa som inte hade någonting att leva på. Jag menar inte att han är en tråkig människa, utan han trodde på bara sin existens. Allt annat i livet är osäkert för honom. Men ändå tycker han att han var lycklig innan han avrättas (i romanen begår han dråp och får dödstraff).

Nåjo.

Jag är en människa som inte kan låta bli att ha någonting att leva på trots att jag avskyr det. Det är rätt jobbigt som alla vet. Och så söker man tröst i alla möjliga medier: romaner, dikter, sånger och så vidare. Men det är väl bra. För när man råkar t ex en bra låt så känner man sig lycklig och detta är en stor livsglädje!
Ja, en bra låt till exempel.
Och så presenterar jag dagens bra japanska sångvers.

Låten heter Räven. Musikgruppen Hobbledees tillhör indies, men de producerade låtar till några välkända sångare i Japan. En välkänd grupp i vissa begränsade område.

Sångversen är ungefär så här:

Räven under backen kunde inte hitta vägen hem
Stog och såg en ström torkas ut

Räven som gått vilse grät för käraste sin
Att tjutet nått henne bortom marken och månsken!

Räven blivit ensam stirrade staden ifrån backen
Där flammade de fem lågor som brände skammen, så log han

Om någon håller dörren till drömvärlden öppen, låt den stänga!
Har fått nog, så bad han; må drömmen ta slut

Låt mig veta att det inte är här
Svara, det är ju inte här!

Vilsegången är ett av tema som de brukar behandla.
Medan man blir fången av dröm eller illusion så kan man inte hitta den rätta vägen, och jag tycker det är sant. Men vilket man borde välja, att leva antingen på verkligheten eller på drömmen, är också en fråga, eller hur? När man inte tål verkligheten så väljer man hellre att leva på drömmen. Slutar en dröm så irrar man i verklighetens värld på jakt efter nästa dröm. Själv tycker jag att det är skönt att drömma. Om drömmen aldrig tar slut.

Men här anger jag ett utdrag ifrån en sångverse, Den undervara världen av Magokoro brothers:

Tänd på utan drog eller alkohol, se verkligheten innan du drömmer

Bra väckarklocka.

| | Comments (0) | TrackBack (0)

« oktober 2004 | Main | december 2004 »